söndag, augusti 03, 2008

att sakna

ibland undrar jag hur mycket man kan sakna någon innan det tar stopp? innan det liksom bara inte går mer? och varför man egentligen saknar? och hur länge man får sakna?

Skrivet av psychoo kl 15:15

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Senaste inlägg Äldre inlägg Startsida

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

the soundtrack of my life

Om

psychoo

Visa hela min profil

- jag vet inte vart jag ska, men jag ska komma dit.

checka:
psychoo.bilddagbok

- du vet att varje dag du lämnar död gör dagarna att leva lite färre.

addicted: mina vänner !

"Va är det för skit? - Oh it's a russinutställning!"

Tidigare

februari 2011 (3)
december 2010 (1)
oktober 2010 (1)
juli 2010 (1)
maj 2010 (2)
april 2010 (1)
mars 2010 (2)
februari 2010 (4)
januari 2010 (5)
december 2009 (2)
november 2009 (3)
oktober 2009 (4)
september 2009 (4)
augusti 2009 (7)
juli 2009 (1)
juni 2009 (3)
maj 2009 (4)
april 2009 (4)
mars 2009 (5)
februari 2009 (3)
januari 2009 (6)
december 2008 (2)
november 2008 (5)
oktober 2008 (7)
september 2008 (4)
augusti 2008 (13)
juli 2008 (3)
juni 2008 (13)
maj 2008 (9)
april 2008 (9)
mars 2008 (11)
februari 2008 (10)
januari 2008 (26)
december 2007 (19)
november 2007 (16)
oktober 2007 (26)
september 2007 (14)
augusti 2007 (17)
juli 2007 (19)
juni 2007 (29)
maj 2007 (38)
april 2007 (49)
mars 2007 (47)
februari 2007 (37)
januari 2007 (46)
december 2006 (17)
november 2006 (33)
oktober 2006 (59)
september 2006 (59)
augusti 2006 (48)
juli 2006 (37)
juni 2006 (38)
maj 2006 (32)
april 2006 (24)
mars 2006 (40)
februari 2006 (21)
januari 2006 (23)
december 2005 (35)
november 2005 (3)
oktober 2005 (32)
september 2005 (30)

"I am proud to be a part of these days. Never underestimate it. Well maybe I might have to slow down a little. I know I really should but it takes a lot more than I thought it would. There's always something around I need to attend just to survive. In order to keep the fire in me alive."