varför leta runt på internet efter information och skvaller (vilket det händer att jag gör när inte har nått annat för mig) när man kan gå direkt till källan, tänkte jag efter det där samtalet som kom som en blixt från klar himmel för ett tag sedan. ganska konstigt sådär, men ändå en ganska kul historia. ett kul minne. som även framkallar minnen från gamla tider. och jag blev faktiskt ganska förvånad när jag häromdagen öppnade en låda och fann den full med gamla egeninspelade videoband. inga filmer. bara kul att titta på, följa, dokumentera. drömma och fantisera. tänk allt man hade för sig.
det är lite sånt som på sätt och vis tillhör en annan tid, men som man alltid kommer minnas och se tillbaka på med ett leende på läpparna. det går inte riktigt att förklara, trots att det var en sån stor grej just då.
och då kan man ju fundera över en del andra människor och händelser man stött på. som också har varit en stor grej just där och just då. och undra om det också kommer vara sådana grejer som man alltid kommer minnas. som man kommer prata om, le åt och kanske sakna.
jag tror att jag nästan säkert kan sätta fingret en sån grej, person, som jag alltid kommer att minnas. för att det var en sån stor grej under en sån stor tid. men andra, som kanske inte har varit riktigt lika länge och kanske inte riktigt lika mycket, kommer man se tillbaka på det på samma sätt ändå?
fick ett mail igår. inte som en blixt från klar himmel (som det där telefonsamtalet, haha), och egentligen inte alls konstigt. men av nån anledning hade jag inte förväntat mig att få ett mail till. jag trodde det hade runnit ut i sanden på något sätt, för allas bästa(?) eller nått. men det var ändå trevligt, kändes ändå bra.
av en slump hade jag faktiskt tidigare på dagen igår läste igenom alla gamla sms från samma person som jag har sparat. och när jag läste det så mindes jag i allra högsta grad, och log. och fick en bra känsla i hela kroppen. jag minns till och med hur snygg jag tyckte att han var när han kom emot mig utanför louis vuitton-butiken, trots att jag otaliga gånger innan dess hävdat att jag inte alls tyckte att han var snygg (tänk så lite det krävs för att man ska börja tycka att någon är snygg, endast en liten liten fjäril i magen, och sen har man av nån konstig anledning ändå blivit övertalad :) .
det blev aldrig någon stor grej direkt (om man jämför, men det beror väl kanske på hur man jämför), men jag undrar om det ändå är något jag kommer att minnas och se tillbaka på. eller försvinner minnet av honom i mängden av alla andra minnen?
jag hoppas att det inte försvinner. för oavsett hur stort eller hur länge, så är det ett fint minne. och dem samlar jag gärna på.
ps. ibland får jag dock en otäck känsla av att det finns så många minnen som kommer försvinna med tiden, trots att man inte vill. jag vill ha dem kvar. så då tvingar jag mig själv att tänka igenom alla bra minnen jag bara kan. om det så gäller killar, stunder med vänner, semestrar eller vad som helst. bara för att försäkra mig om att jag aldrig kommer att glömma bort det. fast det skulle jag kanske aldrig göra ändå..?
