looking in their eyes, I see a memory..

seriöst så är det några förvirrade fjärilar som fladdrar runt i mage. jag kan bara inte säga riktigt varför.. jag försöker att förtränga dem. men kanske kan det vara för att detta betyder så himla mycket för mig trots att jag försöker förneka. och alla fina ord som sagts om mig, och jag som inte fattat?! hur kunde jag bara låta det försvinna liksom? varför förstod jag inte?
ibland slår hjärtat en liten kullerbytta.. jag skyller på något, vad som helst, bara inte det. det är rätt jobbigt hur fel det kan bli ibland. och att man på inget vis kan gå tillbaka, göra om, göra rätt.

vågar jag köpa ännu en lott? kanske är det en nit, men mest troligt är väl kanske att det är en 25kronors vinst. sällan är det en av de där högre vinsterna. vågar jag? inte ännu. men kanske när jag fått räkna lite på det, kollat sannolikheter och så ni vet. kanske kanske får jag till och med 50 kronor? om jag inte gör samma gamla misstag och tappar lotten och trampar på den och låter den försvinna. igen.