you can't see it until it hits you..

mmhm. saker och ting blir som de blir. "förr eller senare skulle väl detta samtalet komma" som du sa. det gjorde det. tyvärr började det verkligen inte som vi ville. men det blir som det blir. än en gång förundras jag över hur lätt det är. hur lätt det är att prata med dig. och jag är så glad att jag sa allt som jag sa. och jag är så glad att du lät mig prata. och att du lyssnade. och att du förstår mig. alltid. det gör att det liksom känns bra, hur jobbigt det än var. och jag var ond, riktigt. men jag tyckte du förtjänade det. och det blev jobbigt. det känns hemskt att se att man kan såra någon på det viset jag gjorde. fast vi är kvitt nu. (hur man nu kan bli det?) och det är bra nu. eller bra och bra. det är så bra som det kan vara nu. inatt ville jag hem. hem till malmö. det vill jag inte längre, för vi fixar allt! men jag hade inte haft något emot att skicka hem några andra till deras egentliga hemorter... hrm.