jag känner en boooooot...

idag är det grått och tråkigt väder. cyklade förbi borgarskolan nu på morgonen. det kändes dött som i en grav, helt öde. fast imorgon kommer det vara andra melodier där alltså, det kan man vara så säker på. då sparkas de ut, alla studenterna. hoppas att de får fint väder bara! det är helt sjukt att det snart är ett helt år sen det var vi som tog studenten. sen vi hade champagne-frukost, fotografering, andra champagne-frukosten. vi sprang runt i stan och visslade och skrek och drack. slagthuset, ja slagthuset.. det hade man vela se på film alltså. lunchen stod framdukad, vinet uppslaget, men var det nån som vill sitta still? nä, naturligtvis inte! det var bara skrikande studenter, hoppande studenter, och boten anna för hela slanten. sen sista rycket på väg tillbaka till skolan, innan vi blev instängda i aulan. men hallå? hade vi tråkigt för det? inte en sekund! det var verkligen fullt ös och vilket tryck det var på dörren när vi skulle bli utsläppta, helt sanslöst! sen var det flak-åkning och bil-åkning och musik och skrik och visselpipa. och så var det mat och dricka och släkt och vänner och presenter. och så var det luftkastellet och dans och hela tiden boten anna. sen slutligen var det taxi hem, "fy fan vad vi är bra"-sång trots att min röst var så gott som slut, och sen var liksom tolv år plötsligt över på något sätt. bara så där liksom.. det var lite svårt att förstå. fast det var en fantastisk känsla, som dock inte går att beskriva med ord...