The things we left unsaid, are only taking space up in our head.

igår när jag skulle sova låg jag och önskade så innerligt vad som ska hända. jag önskar så fruktansvärt mycket att det ska hända. i dagens horoskop stod det "ha tålamod". blir det bättre då? ibland önskar jag att jag bara kunde säga allt, exakt hur jag tänker och känner. men tyvärr tror jag inte det är någon bra taktik...
imorse var det fruktansvärt segt att stiga upp (har drömt om jobbet hela natten) och det var motvind hela vägen till jobbet och det är allmänt grått och tråkigt väder. men trots detta känner jag mig otroligt lugn och glad och bra. kan det vara för att jag, precis som alla andra, lever på hoppet? för att jag någonstans långt inne känner att det kommer fixa sig, på ett eller annat sätt?