it's a sad, sad story..

det är så skrattretande det här att varje gång jag blir så där glad, så där hyper & erbjuder mig att cykla cykeltaxi från triangeln till gustav på en halv minut. varje gång jag blir så vet alla redan hur det kommer att sluta. alla utom jag för jag är så jävla blåögd så hälften kunde varit nog. det är så att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta åt det alltså.