killar, killar, killar..

det var han vars namn jag ritade hjärtan runt i min dagbok i flera år.
det var han som var den snyggaste snyggaste människa jag sett i hela mitt liv och som jag tappade andan av så fort jag såg.
det var han som jag aldrig, aldrig trodde jag skulle glömma.
det var han som jag skulle gifta mig med.
det var han som jag önskade en dag skulle sjunga o spela bara för mig.
det var han som inte vågade bli kär.
det var han som jag spanade på varje dag i korridorerna.
det var han som betedde sig som ett svin, egentligen.
det var han som bara gick upp i rök.
det var han som alla flickor tyckte var såå snygg.
det var han som fick mig att spendera timmar och åter timmar framför tvn.
det var han som jag blev stumm av så fort han var i närheten.

killar, dessa killar.. vissa kom och försvann snabbt, andra fanns kvar i år. vissa betydde egentligen ingenting, andra betydde allt. vissa såg egentligen inget speciellt ut, andra var det snyggaste på denna jord. alla är så olika..

...men när fan ska man träffa någon som är normal?