nej stanna - snälla åk

det var precis så jag kände innan. jag försökte verkligen att bara vara neutral i frågan ett tag först. men det gick inte. det har aldrig gått. så det blev en konstig motsägande mix istället. jag ville så gärna att du skulle stanna, jag ville ha dig där. men samtidigt så skulle jag kanske kunna glömma om det blev så att du åker. kanske vore det bättre. men sen har det funnits tillfällen, de har kommit över mig då och då, då jag inte kan stå emot den där så kallade förnuftiga sidan. då kan jag bara känna nej stanna. och det var nog länge sen jag blev övertygad, men det kommer över mig mer och mer, oftare och oftare. det går inte. du får inte. jag kan inte. det gör ont.