there's plenty more fish in the sea

ibland blir jag så himla sur på mig själv för att jag är så bra på att snoka. problemet är bara det att ibland behöver man inte ens snoka, ibland bara kastas det rakt i ansiktet på en. "in a relationship". han? hur fan gick det till? han som inte ens kan ha ett förhållande. det känns lite som ett slag i magen (om det nu är sant, men varför skulle det inte vara?!). jag menar han är ju min. i en svag stund (väldigt svag stund) tänkte jag till och med att det var honom, just honom, jag skulle gifta mig med. visst, det kan tyckas vara svunnen tid, men ändå. vissa saker ska bara vara på ett visst sätt. han är sån. han som jag varit så upp över öronen kär i. han som fått mig ligga och gråta nätterna igenom. men ändå. han är ju min, det är ju så det ska vara. och det borde alla veta. inte ens en sista sommar fick jag. men det är väl bara att inse fakta.
det känns som att jag har så himla mycket tankar, känslor, åsikter om denna människa. han kommer troligtivs alltid vara väldigt speciell för mig. he still is. han kommer vara en sån som jag berättar om för mina barn och barnbarn ni vet. haha.
nu ska jag sörja en stund. det var ju en historia som aldrig aldrig skulle ta slut. men kanske är det det den gör just nu? (inte för att jag tror att han nånsin skulle bli min. mest för att möjligheten inte längre finns. och för att han inte är tillgänglig liksom.)