är det verkligen bara 6 veckor?

de senaste 6 veckorna. de känns som ett helt liv. jag. fattar. inte. mer förvirrande veckor får man nog leta efter.. men jag har nog bara förträngt. allt. jag har glömt bort att tänka. att. känna. jag kan vara ganska bra på det emellanåt. faktiskt. jag tjatar på att det ska hända saker. jag fick så att jag teg. that's for sure. 4 veckor känns så långt borta, det blev liksom bara som en dröm. 2 veckor, det är typ 100 år. och igår var det som att allt plötsligt hann ifatt mig. 6 veckors berg-och-balbane-humör. 6 veckors upp-och-ner. 6 veckors bra och mindre bra händelser. 6 veckors ångest, glädje, nervositet, stress, sammanbrott, lyckorus. igår hann det ifatt mig. det kändes ungefär som om någon plötsligt slog undan mina ben. det blir en konstig mix. det. där. jag tappar ork. motivation. lust. jag längtar tills en dag jag bara ska få göra ingenting. en dag jag ska hinna ifatt mig själv och hitta nya krafter. en dag jag inte påverkas så jävla mycket av andra människor. fast det kanske inte heller är kul?