jag minns lukten av dina kinder
blå ögon med grönt skimmer
sånna man bara finner o fastnar
glömmer allt annat och tappar
tråden som din röst rör mig genom telefonen
får mig att vilja yla mot månen
kärlek till man inte förstår sig på det,
man inte förstår sig på det.
lördag, juni 16, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar