studenten bara är.

jag är sentimental idag. en väldans massa... det är nog en massa som spökar i min kropp, men framförallt är det nog student-tiderna. jag blir så glad av att se alla glada studenter och ana vilken fantastisk känsla de måste ha i sig just nu.. jag var nära tårarna när jag åkte förbi skolan och såg alla bilar och flak och överlyckliga människor, men jag vet egentligen inte varför. studenten var en av de bästa dagarna nånsin, men jag kan verkligen inte säga varför. det bara är så liksom. studenten bara är. det går inte att förklara.. det gör inte det. men nä, nog om det nu.. kan inte älta i evighet. och sen blir jag sentimental när jag tänker på att jag faktiskt är ganska lycklig ändå.. det är konstigt det där med känslor. (vad är det för fel på mig? jag får fanemej ta och sluta vara så där himlans blödig...)