hope

det händer mycket. saker som man inte ens skulle kunna föreställa sig i sina värsta mardrömmar. saker som verkar så absurda så att det är helt galet. men det kan hända. och det händer ibland. och det är många som har sagt det, det är sjukt. det är helt jävla sinnes sjukt egentligen. har pratat med många och det är jobbigt att sörja, men det är nästan ännu jobbigare att se andra sörja. vuxna männsikor, ungdomar och barn. ledsna, en del förbannade, andra bara så uppgivna för det finns ingenting man kan göra. det är frukansvärt. något av det värsta jag har varit med om i mitt liv. jag säger det igen, det är sjukt. och jag undrar om jag, om någon, nånsin kommer fatta det. jag tror inte det.

men det får en att fundera rätt mycket. inte bara över detta, utan över andra människor. människor runt omkring en. vad olika människor egentligen betyder för en. hur mycket många människor faktiskt betyder för en, utan att man riktigt tänker på det. vilka relationer man vill ha till olika människor. och vilka relationer som är värda att kämpa för för alltid och vilka som faktiskt inte betyder nånting. att man ska ta vara på varje stund för man vet liksom aldrig, man vet verkligen aldrig. men jag vet vilka männsikor jag vill ha i mitt liv för alltid.

nu sitter jag här i min gulsvartrandiga tröja med namn&nummer på ryggen som jag nästan glömt bort och är fast besluten om att detta kommer gå bra.