det känns bra helt enkelt..

här sitter jag, tillbaka på jobbet. det känns lite tungt, men jag kommer väl snart in i det igen. lyssnar på daniel powter, som är helt sjukligt bra, och får nästan lite julkänsla. och jag kan inte låta bli att skratta lite åt mig själv. men det känns så bra. det är så komiskt allt, men det känns så bra när jag vet att det finns människor som känner mig så bra och kan mig nästan utan och innan. och egentligen spelar det ingen roll om jag nånsin kommer erkänna eller inte för de vet ändå. och jag skrattar åt hur genomskinlig jag är. men på nått sätt känns det också bra. det känns bra i kroppen liksom. och jag fortsätter skratta åt allt jag sagt och gjort. det känns bra när man kan skratta åt sig själv. och jag tycker om mina vänner.