stay away

att springa genom folktomma parker och tunnlar en mörk kväll är kanske inte det bästa man kan göra. när man dessutom passerar ett antal så kallade ungdomsgäng med jämna mellanrum, i malmös kanske inte direkt tryggaste delar, känner mig sig ju inte allt för trygg. men what to do? det är bara att hoppas på det bästa typ. man kan ju inte direkt vända om, så det var bara att fortsätta springa och tillslut hade jag ingen aning om var jag var. haha, jag menar, jag känner ju knappt igen mig på dagen.. hur ska jag då lyckas när det är helt mörkt? jaja. hem kom jag ju tillslut iallafall. helskinnad dessutom. tack och lov.

det sjuka är bara att man överhuvudtaget ska behöva vara orolig att det ska hända något? man borde faktiskt kunna röra sig var som helst, när som helst på dygnet utan att överhuvudtaget känna minsta oro. det är sjukt.