please let me keep...

nu skulle jag vilja skriva något så där riktigt kryptiskt om mina tankar och känslor. för dig. men det kommer liksom inga ord direkt. efter att häromdagen konstaterat att jag tycker ju faktiskt inte om fisk, även fast jag har försökt lära mig äta det så går det inte. vi går inte ihop. så är jag åter i det där vad-vill-du-egentligen-och-vad-är-du-ute-efter-stadiet. denna ständiga bergochdalbana verkar aldrig ta slut. men det kommer den göra. det vet jag. snart. för mitt förstånd har börjat återvända efter att ha lyst med sin frånvaro ganska ofta i typ 8 månader. och jag vet att det kan inte fortsätta så här. det betyder inte att jag ångrar något, skiter i allt eller bara vill glömma. men det funkar liksom bara inte. i need to move on. för mitt, för ditt, för allas bästa. jag måste bara bli vän med det förflutna och situationen som är. och att dina (eller vems är det egentligen?) försök att förlöjliga sig över mig inte biter längre hoppas jag att du förstår. så spar den energin till något annat. till att leta upp ditt förstånd kanske? så kanske vi ses igen om ett tag.. för jag vill verkligen inte tycka illa om dig, du kommer ju alltid vara du. och någonstans kommer jag ju alltid tycka om det. så ändå någonstans: please let me keep you.

..okej. det kom lite ord ändå.