"och allt såg plötsligt lite bättre ut, det är gott liv.."

Dagen började i stress och panik då jag vaknade och insåg att jag försovit mig. Frukosten intogs på cykeln på väg till jobb och jag hann i tid. Första timmarna sov jag nog, minns inte ens vad vi gjorde.. men efter en kopp kaffe blev dagen ganska bra. Vi åkte rally med handtrucken och jag spelade curling på asfalten med sopkvast och en gul plastkork. Jag hade roligare än på länge.. haha, snacka om lättroad, jo tack.

Efter jobb åkte jag med mamma på en kort shoppingtur, inför vilken min enda plan var att jag ska i n t e göra av med några pengar. Dock lyckades jag shoppa upp mina sista kronor (så nu väntas det ännu ivrigare på lönen som kommer om en vecka!), men lika glad var jag ändå för mina nya hängsleshorts! (pengar är ju en världslig sak sägs det..)

Ikväll har jag mest suttit och tänkt på att det är alltså nu som jag ska ge upp, det är nu jag ska glömma det och tänka att det är nog ändå inget för mig.. Jag satt och tänkte och kände att jag hade intagit försvarsställning redan, för jag kände att nu skulle det verkligen komma att behövas. Jag måste förbereda mig väl, men när jag tänker de tankarna som intensivast, då.. ja då. Hoppet är inte ute och sällan har jag väl blivit så glad (jo okej, som typ varje gång, men ändock..). Åh, vad jag längtar redan. Men jag är så in i helvetes nervös och rädd. Men det löser sig. Det gör det. På ett eller annat sätt.


Igår när jag skulle gå och lägga mig, slog det mig plötsligt att ju snabbare jag gick och la mig och ju snabbare jag skulle somna desto snabbare skulle det bli idag, och desto snabbare skulle du komma hem. Och efter den tanken tog det inte många sekunder innan jag låg i min säng och sov sött. Och nu, nu är det idag. Och nu är du hemma. Och nu.. nu..

Chrasse är hemma i ljuva malmö igen och snart kommer Challe också (hoppas att du har det bra baby!). Och sen är malmö osäkert igen! Jaaaaa.

Behöver väl knappas nämnas, men jag är glad :)