kommer sakna. kommer sakna något otroligt. saknar redan. vill inte.

så mycket man vill skriva, och så lite man kan få ut i ord.

Fan också.

My last goodbye

I don't believe you

And I never will

Oh I can't live by your side

With the lies you've tried to instill

I can't take anymore

I dont have to give you a reason

For leaving this time

Coz this is my last goodbye

It's like I hardly know you

But maybe I never did

It's like every emotion you showed me

You kept well hid

And every true word that you ever spoke

Was really deceiving

Now I'm leaving this time

Coz this is my last goodbye

I've gotta turn and walk away

I don't have anything left to say

I haven't already said before

I've grown tired of being used

And I'm sick and tired of being accused

Now I'm walking away from you

And I'm not coming back

nä va fan säger ni?! kanske skulle ta och flytta till typ linköping, eller norrköping, eller växjö eller nått, och bli kär?

funderingar

ja, man är ju förvirrad nu för tiden liksom. ändå blir jag mer och mer klok över situationen när jag tillslut lyckas få fram de där svaren som jag så länge velat ha. de där kommentarerna som gör att jag inser hur det hela egentligen ligger till.. och så vet jag ju vad det är som egentligen är viktigt för mig, vad jag behöver och vad jag vill ha.

men tycker det känns lite lustigt när jag tänker på hur jag i början av året helst av allt bara ville åka till usa, hur jag några månader senare trodde att jag snart skulle flytta till dubai, och hur jag idag vet att jag kommer åka till brasilien till våren. det ska vara intressant att se var man egentligen håller hus om ett par år, jag som egentligen bara vill vara i sverige. haha.

tentaångest deluxe nu! men snart är det förhoppningsvis över, och då är det bara jag, jag, jag!

2 månader - vart sjutton tog tiden vägen?

Nu är det bara 1 månad kvar - eller 14, det beror på hur vi ser det. Tiden går snabbt, det är för jävligt, och skönt på samma gång. Mest av allt skrämmer det mig hur liten del av all tid detta är, det är liksom bara en blinkning om man tänker efter. Kommer det kännas så sen också?
Jag ska leva i nuet, men samtidigt vore det skönt att spola fram 14 månader och veta att jag är någon annanstans, i en annan tid, med andra tankar och andra känslor - det vore skönt.
Men jag har redan börjat.. om. Igen. Undra hur många igen det ska bli innan man inte bryr sig längre? Innan man inte behöver börja om utan bara är? Fast nu lever vi i nuet. Eller försöker iallafall...

jag tycker att den är så himla bra!

feel the rain on your skin no one else can feel it for you

Just ikväll känns det som att jag skulle kunna skriva en mindre bok om allt jag tänker och känner. Om allt som händer, och kanske framförallt inte händer.. Men jag känner också att antagligen är inget av det menat för internet, så därför ska jag försöka låta bli.
Men ibland blir jag så trött på att jag är en sådan känslomänniska som jag är. Jag undrar varför jag blivit sån, eller om jag alltid varit sån? Föddes jag liksom så? När jag är glad är jag så förbannat glad, kan inte sitta still och har energi och glädje så att det skulle räcka till hela världens befolkning. Det finns liksom ingenting som är fel och hela världen är bara fluffigt rosa. Och sen som på en given signal bara vänder allt det där och världen målas snabbt i gråskala. Energin rinner av mig och jag vill helst bara sova. En 16-18 timmar i sträck hade varit helt fantastiskt. För när jag är ledsen, då är jag så där förtvivlat ledsen att jag skulle kunna lägga mig ner mitt på gatan och bara skrika.
Och det där det svänger, det är fan inte lätt att hänga med alla gånger, det kan gå snabbt. Men framför allt är alla känslor så himla intensiva att jag blir helt matt. Tänk vad skönt det vore ibland om man bara kunde vara så där likgiltig inför allt. Men ändå, tänk att inte orka/vilja kämpa för sådant man vill, inte bry sig om att det inte blir så. Att inte kunna känna den där bubblande glädjen eller det där nattsvarta mörkret - förbannat trist samtidigt.

För även det där nattsvarta mörkret tycks ha sina positiva sidor. Det jag har lärt mig på senaste är nämligen att det är bra att komma till den där botten då och då, för det är precis som att man inte kan vända uppåt förrän man studsat mot botten. Och något jag är otroligt glad över är att jag även när allting är skit, och jag känner att denna gången kommer det aldrig bli bra, så dyker den där tanken upp.. "Jag kommer inte leva för alltid, jag har inte tid att ligga här och deppa. Jag har viktigare saker för mig, äventyr att uppleva, känslor att känna och utmaningar att möta!" Jag är så förbannat glad att det finns lite sunt förnuft där nånstans inne i mig, även om man inte alltid kan tro det :)

Och fy bubblans vad kul jag ska ha i Brasilien! Jag är så glad att jag nu börjat se fram emot detta äventyr och längtar efter att bara kasta mig ut i ovissheten.

if you see this man can you tell him where i am

The Script - The Man Who Can't Be Moved

Charlie Shulman

Alex Shulmans unge måste vara en av de sötaste på jorden :) haha.

http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen/2009/09/charlies-utseenden-vi-alskar-dem-alla

plötsligt fick jag "now the summer is just another summer.."-låten i huvudet. men nej. nej så är det inte.

fuck this life.

fast nu fastnade jag här med en massa musik ändå.. massa bra musik. men undrar hur många låtar man egentligen kan hitta, som bara stämmer in så där perfekt och ordagrant?!

nu:

ibland är det precis som att det bara tar stopp. man blir liksom helt imun mot allt vad känslor och tankar och reaktioner heter. orkar inte tänka, känna, reagera. och defititivt inte analysera längre. jag vet inte längre vad jag känner och tänker. orkar inte hoppas, vill inte förvänta sig. jag bara är, och det är jobbigt nog ibland.. men detta tar jag mig igenom.

Taylor Swift - White Horse

I should have known, I should have known

I am not a princess, this ain't a fairy tale

chock

men besviken var ingenting mot vad jag skulle bli två timmar senare. fast är nog mest i chock, fortfarande. fattar liksom inte..

I can't help feeling disappointed ..

Jättesaknris!

Visst är det konstigt så snabbt livet ändras.. någon som jag för 8 månader sen inte hade en susning om vem det var, är nu en av de viktigaste människorna i mitt liv. jag saknar dig så himla mycket!

This year is mine..

Jaha ja.. sommaren börjar dra sig mot ett slut. eller sommarlovet iallafall.. och som alltid har det gått så himla snabbt. Det har varit fullt upp och många resor fram och tillbaka.. det faktum att jag har levt hela sommaren i en resväska har varit lite jobbigt stundtals, ingen koll på nånting. men det faktum att jag fått spendera min sommar i både malmö och stockholm, och altea och mallorca har varit fantastiskt, eftersom jag då haft möjlighet att träffa alla som jag velat träffa.
Som vanligt önskar jag ju att jag kunde haft alla på en och samma plats och haft möjlighet att träffa alla när jag vill, men jag antar att det aldrig kommer bli exakt som man vill. folk flyttar, en del kommer tillbaka och andra stannar.. and i guess that's just a fact.

Hela våren har gått så snabbt och varit så intensiv, så nu under sommaren har jag äntligen fått tid att tänka. tänka tillbaka, tänka framåt. på gott och ont. jag tror egentligen inte att det är bra att tänka och analysera för mycket. det leder bara till ifrågasättande och oro. vilket blir påfrestande både för mig och andra. men i slutänden tror jag ändå att jag kom fram till något bra. jag känner mig trygg i de flesta situationer. men det gör mig livrädd när jag inser hur fort tiden går, och att människor kommer och går..

Oavsett... jag sa det redan i slutet av förra året.. 2009 kommer bli ett bra år. precis som 2003 och 2006. och så är det. jag blir så glad när jag tänker tillbaka på den halva av året som passerat och på allt kul som hänt. och förväntansfull när jag tänker på vad hösten kommer att erbjuda. jag inser redan nu att det kommer bli en tuff tid, detta med. men det kommer bli bra iallafall. jag vet det. jag känner det.