2 månader - vart sjutton tog tiden vägen?

Nu är det bara 1 månad kvar - eller 14, det beror på hur vi ser det. Tiden går snabbt, det är för jävligt, och skönt på samma gång. Mest av allt skrämmer det mig hur liten del av all tid detta är, det är liksom bara en blinkning om man tänker efter. Kommer det kännas så sen också?
Jag ska leva i nuet, men samtidigt vore det skönt att spola fram 14 månader och veta att jag är någon annanstans, i en annan tid, med andra tankar och andra känslor - det vore skönt.
Men jag har redan börjat.. om. Igen. Undra hur många igen det ska bli innan man inte bryr sig längre? Innan man inte behöver börja om utan bara är? Fast nu lever vi i nuet. Eller försöker iallafall...