nu:

ibland är det precis som att det bara tar stopp. man blir liksom helt imun mot allt vad känslor och tankar och reaktioner heter. orkar inte tänka, känna, reagera. och defititivt inte analysera längre. jag vet inte längre vad jag känner och tänker. orkar inte hoppas, vill inte förvänta sig. jag bara är, och det är jobbigt nog ibland.. men detta tar jag mig igenom.