funderar över döden och försöker minnas om jag någonsin faktiskt velat dö. eller om snarare alltid varit den som oroar mig över hur jag ska hinna med allt jag vill under den relativt korta tid som en människa lever i genomsnitt. jag kan inte minnas. men jag älskar att leva. och att känna att jag lever, på gott o ont. det är inte alltid så förbannat trevligt, men det går över igen. hur sjutton ska jag hinna uppfylla alla mina drömmar och önskningar under en människas livstid?! tur att jag snart ska sätta en av mina största drömmar i verket iallafall. även om det gör mig livrädd.