(typ så här hade jag antagligen skrivit om jag inte visste vem som läste här..)

nu har jag varit "hemma" i 4 dagar. eller jag vet inte längre vad som är hemma egentligen. ibland känns det bra att ha två hem. ibland blir det jobbigt när man inte kan vara på både ställena samtidigt.. och ofta är det jobbigt att åka ifrån "hem", vilket hem det än är, även fast man ska "hem".. äh, ja iallafall. jag är ju egentligen aldrig i något av mina hem längre.. men det är en helt annan historia. som sagt, 4 dagar.. och en dag till ska det bli. utan dessa fem dagarna hade jag aldrig överlevt denna våren känns det som. det har varit så fullt upp, jag har varit så slutkörd, och dessutom lite halvsjuk i typ 1 och en halv månad.. men nu, nu kommer det vända. när jag åker upp mot stockholm på tisdagmorgon kommer det vara friskare än på länge och med mer sömn i bagaget än på länge, bara det är en storvinst liksom.. det kommer bli toppen. för dessutom kommer mina bästa vänner upp till mig om fyra veckor, och om fem och en halv kommer jag komma till malmö igen. det är inte kul att sakna.. jag blir lite ledsen bara av att tänka på att jag ska åka på tisdag, för jag kommer sakna mina vänner och min familj. min bästaste familj. men å andra sidan har jag saknat i en hel vecka nu också.. och det har inte heller varit kul. och när den ena saknaden försvinner sätter den andra in.. det kommer väl alltid vara så antar jag.

för det är nämligen så, att för typ tre månader träffade jag någon som blev ett bevis på att det man inte trodde skulle hända, faktiskt plötsligt kan ske.. bara så där liksom. det händer fortfarande att jag blir lite skräckslagen ibland, men samtidigt så inser jag att det finns inget som känns mer rätt än detta för tillfället. det bara är så liksom. och jag kan bara önska och hoppas att det alltid kommer vara så. men ibland försöker jag tänka på vad det egentligen var som hände de där första dagarna, och jag har verkligen ingen aning.. på nån vänster bara blev det så himla bra. och jag tycker så mycket om honom. och jag saknar honom så mycket.. men snart, snart så. och jag längtar efter våra äventyr vi ska uppleva, vår sommar och våra resor. och det känns så fint att kunna säga "vi" när jag vet att det handlar om honom och mig.

och om fyra veckor när vi alla vänner samlas i huvudstaden för galenskaper en hel helg kommer det bli helt fantastiskt. jag längtar så himla mycket och det spritter i hela kroppen på mig när jag tänker på hur kul vi kommer ha. och jag tänker att jag har det så himla bra som har fått dela 15 resp 12 år med dessa människor.

nu ligger jag i min säng och har ont på de flesta ställen typ.. men halsflussen är väl på väg bort iallafall, så nu är det bara lite andra småkrämpor jag ska bekämpa också. men om en vecka hoppas jag att jag kommer vara på topp igen!

nu ska jag ta tag i några grejer jag har fasat för ett antal veckor, men känner att det börjar bli dags att ta tjuren vid hornen liksom.. sen ska jag nog krypa ner i min säng. och drömma om sådant jag tycker om och sova bättre än på länge.